Idag har jag och Elsa varit på vikt kontroll på BVC. Pet var tre månader sen vi var där och nästa gång blir i samband med 1 1/2 års kontrollen. Hon hade gått upp lite iaf så det var ju bra. Kurvan går inte neråt nu. Skönt.

Har funderat mkt på det här med sorg hur man reagerar, hur jag reagerat. Pratade med min syster på telefon och hon funderade också över detta och mådde ungefär så som jag mår.

Jag gråter egentligen inte så mkt så som jag brukar tror att det beror på att jag inte riktigt kan slappna av och göra det inför Elsa. Håller hela tiden minen för henne och samtidigt är det hon som gör att man orkar ta sig igenom detta överhuvudtaget.

Jag är mest irriterad, låg och tycker inte nåt känns kul. Allt jag ska göra känns som tyngder på axlarna och jag får inte nåt gjort, hela hemmet förfaller. Idag sa tilloch med min sambo att det var rörigt här hemma (då har det gått långt).

Sover inte på nätterna och tar avstånd från alla. Är detta också en typ av sorg? Hur ska det fortsätta och gå när jag ska börja jobba nästa v?

Ibland kan jag nästan känna att jag längtar efter att få gråta men kan inte riktigt slappna av och göra det. Igår när Elsa sov och micke jobbade så kom tårarna kändes skönt men samtidigt väldigt tungt, jobbigt att gråta.