...är jag eller kanske inte vet inte. Är nog mest besviken. Det som förvånar mig eller gör mig besviken är att de som står mig närmast inte finns för mig (förutom Micke då)  nu när jag behöver. Har varit tydlig, berättat och hoppats på stöd men inte ett ljud. Ingenting! Känns lite konstigt då jag själv som människa försöker göra allt jag kan och har möjlighet till om nån i min närhet inte mår bra. Då hoppas man ju på samma tillbaka. Men nu försvanna alla. Tror nog att jag mest är besviken ändå....