Nåt som jag ogillar är vissa människor som har behovet att bräcka andra. Detta ser man oftare när man talar om barn. Tex. Om jag säger att min dotter är så trotsig just nu så får man höra " ja vänta du bara tills hon blir tonåring" varför kan jag inte bara få saga om jag tycker att nat är jobbigt. Varfor är vi människor så dåliga på att stötta o hjälpa varandra istället för att bräcka. När jag får höra sånt så känns det så nedvärderande. Varför vill vissa jämnt vara värst, ha behovet av att vara den som är värst drabbad. Har man då ett sånt otroligt behov av uppmärksamhet?